I gränslandet

Så, efter 18 timmar på buss eller i väntan på den, är vi nu i El Paso, gränsstaden mellan Texas-New Mexico och USA-Mexiko.

Elias: Som vanligt var vi redan försenade vid start, men det galna var att busschauffören stannade till då och då under resan, inte för att släppa av passagerare utan för att komma tillbaka med en pizza eller en kaffe åt sig.

Fanny: Jag var mest i något slags stand by-läge, en talang man utvecklar när man måste döda tid på bussen. Tänker inte på något, gör inte något, någonstans mellan sömn och vaket tillstånd. Det enda jag uppfatta var att du arbetade upp den berömda Elias-ilskan då allt stör dig!

Elias: Anledningen till att jag blev arg var att vi från början var så sena (fick vänta i San Antonio i drygt 3 timmar). Det märks så tydligt att Greyhound har mindre resurser längre västerut.

Fanny: Tacka vet jag södern med alla de galna, skalliga, afro-amerikanska (100% av fallen) chaufförerna, t ex chauffören mellan Washington-Savannah som svarade på att bussen var dryga timmen sen med: "I'll see what I can do on the highway" och när han till och med var framme för tidigt sa han till den kvinna som klagat "- I wont point anyone out but you know who you are and I want you to rember "I will never underestimate Big Daddy again!".

Elias: Ja, han var galen, farligt effektiv, galet rolig och hade en yrkesstolthet som jag saknade inatt. Perfekta avslutningen på den här bussresan var när jag vaknade av en mexikan som talade i mobil och det enda han sa var "-Bueno...Bueno..Bueno..." i följd i säkert två minuter.

El Paso är inte mycket att se, mest en bussknytpunkt mot väst och Mexiko. Det mest spännande för en turist är att ta sig över gränsen till Ciudad Juárez och Mexiko. Något vi såklart ville göra, även om vi tvekade något då staden ligger i problemprovinsen Chihuahua och brottsligheten är extremt hög. Staden har Mexikos procentuellt sett högsta mordsiffror, t ex har bara sedan årsskiftet ca 4 000 personer mördats bara i drogrelaterade konflikter. Staden kämpar också med en serie brutala kvinnomord; de senaste 10 år har över 400 kvinnor kidnappats, våldtagits och tortyr-mördats. Många kvinnor saknas fortfarande, och det finns misstankar kring att poliser är inblandade.

Elias: Självklart blev man lite tveksam vad man gett sig in i när man går över den taggtrådsbeklädda bron över viadukterna som skiljer USA från Mexiko. Men övergången skedde helt odramatiskt med 2 kr i tullavgift och inte ens en passkontroll, på tillbaka vägen var det värre. Samma tullavgifter, men den här gången med ringlande köer med mexikaner och oss två. I passkontrollen blev man även förhörd.

Fanny: Ja, just gränsområderna mot Mexiko känns som en intressant del av USA att se med tanke på hur viktig den frågan är inom politiken. Sedan var vi ju noga med att följa hostelpersonalens anvisningar om vart det var tryggt att röra sig. Förresten skulle jag vilja läsa The Daughters of Juarez av Teresa Rodriguez från 2007, som behandlar kvinnomordsämnet.

Elias: Jag med, har någon läst den? Värt att tillägga är att områdena utanför de två säkra gatorna markerades med stora "NO". Då tar man verkligen det säkra framför det osäkra.

Fanny: Det kanske är olika, men jag känner mig inte tryggare när de "säkra" gatorna patrulleras av kamouflageklädda militärpoliser med automatvapen och det åker omkring militärfordon med stora maskingevär. Man gör den stora farliga vargen ännu större!

Elias: Det såg ut som om Farc-gerillan hade intagit staden. Med tanke på ryktet om polisens korruption så blev det inte tal om något fotografi.

Fanny: Man blir ju lite begränsad när man bara får hålla sig till turistgatorna, men vi gick en sväng på marknaden och träffade några trevliga köpmän där jag lyckades pruta till mig ett stort, vackert mexikanskt täcke för 11 dollar (80 kr) och en pengapung i läder för 4 dollar (30 kr). Måste säga att de var väldigt enkla att pruta med i jämförelse mot t ex Marrakesh.

Elias: Det var helt klart värt turen över, man märkte att det var en större och livligare stad än El Paso, som mest känns som en tråkigare förort till Juarez.

Fanny: Jag längtar dock bort från den mexikanska maten, bara bröd, ris, bönor och ost i stora mängder. Måste nog vara den tristaste maten jag ätit, allt är i samma beige-bruna färgskala!

Elias: Och inte en tillstymmelse till grönsaker.. Jag har aldrig varit mindre sugen på ost än vad jag är idag!

Imorgon bär det av till Albuquerque i New Mexiko. Adios!