2008-10-05

Lång natts färd mot dag

En luff har inte börjat fören man har blodblåsor på fötterna, äter ravioli direkt ur konservburken och spenderar en lång, och sömnlös natt på bussen med en kvinna som rymt med sina nyfödda bebis från sin våldsamma pojkvän, en man som låtsas sitta i rullstol för att få sitta på handikapp-platsen och en spansk kvinna med konstiga sår i ansiktet som sitter bredvid och stirrar på dig i mörkret när du bara vill få lite sömn.

Det är ofta dessa resor som bidrar till de intressanta och annorlunda mötena och tids nog får de ett rosa skimmer kring sig och gör att man ännu en gång ger sig ut på luffen. Man lyckas glömma hur obehagliga greyhoundstationer kan vara om natten, hur plågsamt det är att vakna upp av kramp i axlarna av att försöka sova i konstiga ställningar och hur mycket jag gillar att sova, i en säng, åtminstone en gång på 24 timmar! Men allt det glöms bort, och det enda vi kommer komma ihåg är hur vi lyssnade på "Utvandrarna" på ljudbok, såg solen sakta gå upp över "den djupa södern" och det mysiga i att krypa ihop i varsin stor fåtölj här på underbara Gallery Espresso i Savannah med en frukttallrik, chai-te och varsin smarrig smörgås framför oss och invänta incheckningen kl. 12.



Det känns som om vi lämnat bubblan New York och den något opersonliga representationsstaden Washington DC bakom oss och nu börjar det "riktiga" USA. Ut ur trygghetszonen, och rakt in i det Amerika vi kom för att uppleva.

Det enda vi har hunnit se av Savannah är gatan som detta underbara café ligger på: Bull Street. Fullt av gallerier, konst-skolor, små butiker och caféer. Elias läser lokaltidningen och det är mycket på gång; filmfestivaler, utställningar och konserter. Jag har en känsla av att Savannah är en stad för oss!

/Fanny

1 kommentar:

Ordluffare sa...

Ni uppdaterar ju helt galet mycket. Jag hinner inte med. Är inte en roadtrip också semester?

//Magnus