Poetic

Igår var vår sista dag i New York, och min sista chans att hinna in i en sista serietidningsaffär. Vid det här laget känns verkligen vårat kvarter som Vårat. När man (i alla fall jag) går med musik i hörlurarna ser jag alltid saker annorlunda, så också New York, som fick en mer romantisk och personlig framtoning. Personerna jag gick om och förbi såg helt plötsligt familjära och väna ut till tonerna av Frank Zappas Sofa nr. 1.

De älskar sina serier i USA, i synnerhet sina många superhjältar. De är inte mitt förstahandsval på hyllorna, men det brukar alltid finnas någonting för alla. Just den här ligger på tio meters avstånd från Max Brenner Chocolate Factory, ni vet han med de ljuvliga hasselnötscreme-crêpesen. Det var lika retfullt som underbart att återigen få känna doften av underbar smält choklad. I serieväg hittade jag en serieantologi av Chester Brown som kändes som ett oerhört lyckat köp.

Helt plötsligt känner jag mig som en invånare i staden New York, en 'local'. Som nyförälskad är det därför lite sorgligt att skiljas från sin nya stad. Lyckligtvis är nyfikenheten större, och idag tog vi oss båda upp och lyckades borda en Greyhoundbuss på väg mot huvudstaden. På väg över en bro någonstans mittimellan städerna såg jag ett stort fraktfartyg med namnet 'Poetic' och det kändes som ett mycket gott omen.

/Elias