12.00: Checkar ut från vårat hotell, känns tråkigt att lämna den trygga, bekväma och trevliga tillvaron, men samtidigt sugna på att se något nytt.
14.00: Går på 2:a världskrigsmuseet, som tidigare hette D-Day, och fortfarande är det huvudsakligen fokus på D-day samt kriget i Stilla havet. Intressant med ett annat infallsvinkel än i Europa. Äter doogiebag-rester efter gårdagens jättelass med friterad kyckling.
15.00: Släpar vår packning genom den gassande solen och de 33 graderna gör det inte lättare att nå Greyhoundstationen.
16.35: Avgångsdags, kön slingrar sig lång, tur att vi kom tidigt. Bara 5-6 stycken framför oss i kön. Men bussen dyker inte upp i tid.. som vanligt!
Absolut finaste greyhound-stationen hittills. Missta er inte, alla utom denna är sunkiga.
18.00: Köerna är långa redan på väg ut ur New Orleans. En kvinna snett framför oss får en panik-och gråt-attack för att hon kommer missa sin anknytande buss och därmed sin systers examen. Elias slumrar och Fanny tittar på "swampen" och alla nedfallna träd utanför. Ingen alligator i sikte.
19.10: En omkullvält lastbil var anledningen, och nu flyter det äntligen på.
19.55: Framme i Baton Rouge, 90 minuter försenade. En skvätt stress infinner sig när vi ser Elias väska lyftas ur bussen. När ingen ser lyfter vi in den igen, vilket är förbjudet, men klokast om vi vill se väskan igen.
20.40: Elias spelar Final Fantasy III på sitt Nintendo DS, Fanny kollar resbudgeten.
21.55: Lyssnar på Utvandrarna, men slumrar till framåt 23-tiden, lagom tills Karl-Oskar och Kristina anländer till Amerika!
17/10/2008
00.51: Anländer till Houston ca 51 minuter försenade , men hinner med våran anknytande buss till Austin med några minuters marginal! Fanny hinner dock bli skälld på när hon försöker sno med sig packningen för att själv transportera den till den nya bussen. Tack och lov ser vi väskorna lassas på strax innan bussen ger sig av.
01.15: Fanny blåser upp vår bästa vän Nack-kudden och försöker få lite sömn de sista 2 ½ timmarna till Austin. Elias har svårare att sova på bussen..
03.45: Anländer till ett i New Orleans mått mätt - småkyligt Austin. Inväntar gryningen..
04.45: Fanny försöker sova på greyhoundsstationens kalla stengolv men blir tillsagd av en butter Texas-polis att de är förbjudet.
06.40: Sätter oss på lokalbussen mot vårat hostel på andra sidan stan. 45 minuter senare är vi framme vid Colorado-flodens strand där hostelet ligger. Ca 15 minuter från Austin Downtown med buss.
07.30: Väntar på att få checka in, dörrarna öppnas först klockan 8.00. Handlar lite mjölk och vatten.
07.45 utanför hostelet, Elias håller på att somna
08.50: Incheckade och klara men våra sängar blir lediga först klockan 14.30, så vi lägger oss på sofforna i all-rummet och försöker sova samtidigt som ett 20-tal flickscouter har samling.
Viskande flick-scouter: "-Is it a boy or a girl?"
14.00: Äter lunch, gosar med Boots och saknar våra egna kissar. Hemlängtan blir alltid tydlig när man inte sovit ordentligt på 24 timmar.
Boots, 17 år, döv men likväl frun i huset!
15.00: Stupar i säng, får sova i nästan 3 timmar, innan rumskamrater och byggarbeten stör. Vi sover i varsin sovsal, killar för sig och tjejer för sig med ca 8-10 i varje rum. Från och med imorgon får vi dock sova tillsammans i en mix-sal.
19.00: Går till Congress Ave. Bridge där över 1.5 miljon fladdermöss bor och som vid solnedgången ger sig ut för att leta mat.
21.00: Fanny steker jätteräkor med vitlök och olivolja till middag och Elias tvättar kläder. Pratar med två svenska tjejer över middagen.
23.00: Äntligen här, dagens höjdpunkt: SOVA!
4 kommentarer:
Oj, verkar ha varit bland de värsta dagarna hittills! Men, det är sånt här som kommer kommas ihåg senare. Ni kommer kunna skratta åt tokigheterna :). Ha det så himla kul & bra.
Is it a boy or a girl? Hahahahaha :)
Blir matt bara av att läsa om alla turerna, jag är för gammal för sånt tror jag. Räckte med sovstunden på Rijekas tågstation och en natt på Dublins flygplats för min del ;) Men så var jag yngre då också.
Håller med Anna, vilken kommentar! :-) Var ett tag sedan jag kommenterade nu, hoppas ni har det gott! Kram Sis
Lucinda Williams har en fin låt som heter Bus to Baton Rouge...Men kanske hjälper det inte er just nu ;)
Och tänk att det finns fler än en Colorado-flod. Amerikanerna är visst inte så bra på att hitta på nya namn ;)
Jag avdundas värmen ni får uppleva. Här uppe i det fina norr har frosten redan kommit och snön är nog inte alltför långt bort.
Tack för en informativ och rolig blogg!
Skicka en kommentar